Valrörelsens sista skälvande timmar…

Intressant, hoppas att vi får en stark regering efter valet, det kommer vi alla att tjäna på!

Alla Dessa Dagar

STOCKHOLM: Så blir det en sista dag med olika kampanjinsatser innan det i morgon är dags för valdagens lugn och avgörande.

För min del blir det några timmar i Stockholms innerstad tillsammans med finansminister Anders Borg innan vi strålar samman med allianspartiernas ledare på Norrmalmstorg för vårt sista möte i valrörelsen 2014.

I går var det så slutdebatt i SVT, även om ju kvällen bjuder på vad som kallas en statsministerduell i TV4.

Jag måste säga att jag har lite svårt för den hårda mediastyrning av debatternas uppläggning och agenda som nu kommit att bli praxis. Den har måhända sina fördelar – men också mycket bestämda nackdelar.

Förr i världen – nåja, så länge sedan var det inte – var det debattörerna själva som fritt valde vilka ämnen och frågor de ville ta upp.

Journalisternas roll inskränktes till att hålla reda på talarordning och tid.

Då gick man en mycket…

Visa originalinlägg 452 fler ord

Värna EU:s trovärdighet

Carl Bildt är den bästa utrikesminister Sverige någonsin haft förmånen att ha. Dessutom tar han sig alltid tid att blogga, att berätta för oss vanligt folk vad han gör och vad som händer runt om i världen. Bra jobb Carl Bildt! Ser dig gärna på posten de kommande fyra åren också!

Alla Dessa Dagar

UPPSALA: Mitt på dagen i dagen i dag blev det så utflykt hit till Uppsala för klassiskt politiskt torgmöte tillsammans med EU-minister Birgitta Ohlsson.

Opinionsundersökningarna denna valrörelse är spretigare än vanligt, men är dock entydiga på två utomordentligt viktiga punkter.

Den ena är att gapet mellan alliansen och de rödgröna partierna har minskat tämligen rejält under den allra senaste tiden.

Och den andra är att det fortfarande är ovanligt många väljare som säger att de ännu inte har bestämt sig för vilket parti de skall lägga sin röst på.

De rödgröna partierna sammantaget har fortfarande ett övertag, men i dag finns det nog ingen politisk bedömare som inte säger att valrörelsen hitintills påtagligt har ändrat situationen och att det har alla förutsättningar att bli mycket jämnt och mycket spännande.

De många TV-debatterna har säkert haft sin betydelse, och inte minst duellen mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven i TV i…

Visa originalinlägg 450 fler ord

#dinröst

#dinröst
Din röst och min röst. Sverige är en demokrati med ett traditionellt högt valdeltagande. Det skall vi vara stolta över. Min röst och din röst, vi tar tillvara på möjligheten att välja våra ledare. På en del håll i världen dör människor som kämpar för rösträtt, vi är priviligierade och tar det för givet.
Idag är det inte längre självklart att vara trogen ett parti val efter val. Det blir allt vanligare att rösta efter olika sakfrågor, eller rösta på olika personer som vi tror kan bli bra förespråkare för våra egna uppfattningar. Kryssa hit och dit, driv personkampanjer och en del personer sätter upp egna skyltar för att synas och komma högre upp på listorna. Det är okey tycker jag, alla ska göra som dom vill.
Med personvalen och fokuseringarna på individerna i de olika politiska partierna kommer en annan stressfaktor, det offentliga rummet är ändlöst och i kulisserna står medierna beredda att förhärliga eller förgöra de politiker vi röstat på. ”Vanliga” människor, så som jag själv, kan också vara med och påverka genom bloggar, Facebook, Twitter och andra sociala medier. Man kan visa upp bilder helt ryckta ur sitt sammanhang för att styrka sin egen uppfattning.
Det räcker inte längre med att den aktuella politikern gör ett bra jobb, de måste också ha en bakgrund och ett privatliv som tål att granskas i det oändliga. Som det granskas! Jag kan tänka mig vilken mardröm det är för vilken partiledning som helst att tillsätta en post eller skriva namn på en röstsedel. Alla som förknippas med ett parti måste tåla att granskas av medierna. Någonstans har pressen tagit ifrån väljarna makten att bestämma. De sätter feta rubriker och kan ödelägga karriären som byggts upp under lång tid. De visar inte heller, i sin desperata jakt på att sälja tidningar, någon som helst respekt för folkets val. Jag tänker på Sahlin, jag tänker på Juholt och jag tänker på att Carl Bildt, som är den bästa utrikesminister vi någonsin haft, och kritiken för hans aktieinnehav, aktier han skaffade innan han fick sin ministerpost. Oavsett vilket politisk färg de drabbade politikerna har så stinker den här formen av rapportering, ofta efterföljs den av en ruinerad karriär. När du läser rubriker som tar heder och ära av en politiker så tänk att detta är en politiker som svenska folket i ett demokratiskt val har röstat fram. Det kanske inte är den du röstade på, men majoriteten gjorde det och då ska inte kvällstidningarna ändra på det.
Människor kan göra bra, göra fel och göra bättre. Någon som har gjort en tabbe kan mycket väl ändå vara en god ledare, en skicklig debattör eller rätt på en viss post. Det pratas om att ge kriminella en ny chans, varför ska en politiker som genom hela sin karriär, och åren före den också för den delen, inte ha samma förutsättningar?
Ministrar och politiker på andra poster kan med ögonblicks varsel bytas ut för att pressen väljer att driva kampanj mot dem, inte för att väljarna röstar så. Det är skrämmande.
Nu till mer lokala händelser. Jag skrev i ett inlägg på Facebook att enligt TV var politikerna ute och knackade dörr, men hos mig i Kläckeberga har ingen utom Sverigedemokraterna varit, och de passade på när jag inte var hemma men lämnade en pamflett och ett visitkort. I kommentarsfältet svarade bland andra Johan Persson, ordförande i kommunstyrelsen i Kalmar och socialdemokrat. Han skrev att han gärna kom och svarade på mina frågor inför valet, och idag dök han upp på en fika. Jag har aldrig röstat på sossarna, i kommunalvalet brukar jag rösta efter sakfrågor, vartannat år vänster och vartannat höger ungefär. I riksdagsvalet är jag partitrogen, och har varit de senaste tre eller fyra valen.
Det var trevligt att trots att jag bor som jag gör, i en liten by, få besök av Johan Persson och få chansen till en unik pratstund om vad han vill med sin politik. Jag hade förberett mig med femton frågor, varav de första elva rör Kalmar och Kläckeberga. Jag tänker nedan beskriva mina frågor och även skriva vad jag tycker om Johans svar, men jag tänker inte skriva vad han svarade eftersom det kan komma fler politiker och hälsa på, och jag vill inte ge dem en ledtråd om vad jag själv tycker. Samtidigt när man väl tar upp en fråga så slutar man att vara objektiv, för man tar inte upp saker man struntar i, eller hur?
Fråga 1: Skolmaten, innehåll och budget? På den frågan fick jag ett tillfredställande svar, bättre än väntat faktiskt. Det blir en stjärna för det.
Fråga 2: Här undrade jag om den regel som finns att människor som är 85 år och äldre har rätt att få posten fram till tomtgränsen, Johan svarade att det är inte en kommunal angelägenhet, så vi hoppar till nästa fråga.

Fråga 3: Är du feminist? Här svarade Johan så bra att jag nästan kände igen mina egna tankar. Två stjärnor är vi uppe i.

Fråga 4: Vad ska vi göra år cykeleländet i innerstaden? Här fick jag också ett svar att vara nöjd med, och det som jag inte är nöjd med, det är ett polisiärt ärende. Jag ger Johan en stjärna för det svaret, nu är han uppe i tre.
Fråga 5: Jag frågade om stortorget, och varför det så ofta är tomt. Jag föreslog också att man kanske kunde införa hantverksmarknad någon gång på sommaren när det är många turister i stan. Vi pratade också om avgiften för att stå på torget som knalle. Jag är nöjd med svaret jag fick, och även med hänvisning till mer information. Ännu en stjärna för Johan, totalt fyra av fem möjliga än så länge.
Fråga 6: Här ville jag veta mer om länsmuseet, lokalhistoria och saker relaterat till det. Det var inte kommunens bord, så Johan blir utan stjärna.
Fråga 7: Vi diskuterade parkeringsmöjligheterna för bilar och cyklar på Kvarnholmen, och även avgifter för parkering. Johan berättade om planerna på ett parkeringshus. Vi hade inte samma åsikter i frågan, och ingen stjärna utdelas.

Fråga 8: Fängelset. Det finns tydligen mycket bra planer på att bygga en helt ny kriminalvårdsanläggning i närheten av nya polishuset, med häkte och fängelse inom bekvämt avstånd från tingsrätten. Johan får sin femte stjärna för det svaret, och jag känner mig fri att ta ifrån honom den igen om de skulle fylla det nuvarande fängelset med studentlägenheter.
Fråga 9: Jag frågade vad man gör för satsning på att integrera invandrare i kommunen med svenskar, och fick ett mycket tillfredställande svar, sex stjärnor!
Fråga 10: Här var jag riktig lokalpatriot och frågade vad kommunen hyser för planer för området i Kläckeberga. Johans svar var på gränsen till två stjärnor, men jag ger honom en, och en starkt lysande.
Fråga 11: Jag frågade Johan om det finns några planer på att fixa till korsningen där Kläckebergavägen svänger ut på Kalmarvägen, men problemet är att kommunen äger Kalmarvägen, som är en norrgående förlängning av Norra vägen, och trafikverket äger Kläckebergavägen och vill inte göra något åt denna livsfarliga korsning. Detta är direkt tragiskt, att en vägkorsning som dagligen passeras av många barn ska vara så farlig. Ännu mer tragiskt att den ska fastna i byråkratins långsamma och inte alltid så välmalande kvarnar. Johan får ingen stjärna för detta, men jag hoppas att jag inom en överskådlig framtid får möjlighet att ge honom den, och en till trafikverket. Jag blev lite ledsen att höra att det inte finns planer på att fixa detta, en rondell där vore en utmärkt lösning.
I det stora hela klarade han sig bra så här långt, sju stjärnor av elva, och kanske är resultatet lite missvisande eftersom inte alla mina frågor var kommunala ärenden. Så jag får nog säga att på de frågor som rör kommunen svarade han som jag tycker, så han ligger mycket bra till för att få min röst. Jag är kanske lite gammalmodig också när det gäller politik, jag tycker det är viktigt att inte bara simma i sin egen ankdamm, utan blicka ut mot världen och tycka till om den också. Därför ställde jag några frågor som rör andra människor och länder, för att pejla läget och även för att försöka lista ut var Johan Persson har sina sympatier och antipatier. Fortfarande skriver jag bara min uppfattning om hans svar.
Fråga 12: Skottlands frigörelse? Här svarade Johan fel, enligt mig alltså …
Fråga 13: Israel eller Palestina? Ett bra svar.
Fråga 14: Var Bobby Sands en frihetskämpe och ett offer för Thatchers regim, eller var han en terrorist och en självmördare? Johan passade den frågan då han inte tyckte att han var insatt nog i den. Klokt.
Fråga 15: Var Bush en bra president jämförelse med Obama? Johan gav intryck av att vara mycket insatt i frågan, och gav ett bra svar med ekonomiska aspekter som imponerade.
Så av dessa totalt femton frågor jag fick ställa, svarade Johan bra på nio av dem, och får alltså nio stjärnor. Det viktiga är att de flesta stjärnor får han för frågor som rör Kalmar, som är relevanta för mig då jag bor i kommunen. Jag vill tacka Johan Persson för att han tog sig tid att prata lite politik och komma hit på en fika. Det är mycket att göra nu för alla politiker, dörrknackningar, debatter och allt möjligt. Det är en förmån att få sitta en liten stund i lugn och ro och bara prata. Ungefär som det var förr, från början när demokratin föddes och männen samlades på torget för att rösta. Innan någon kommer med en kommentar om att kvinnorna inte var med, det var andra tider i det gamla Grekland, idag är vi alla med och kan söka fakta.
Jag vill avsluta det här superlånga inlägget med att citera en vän från darten, och Facebook i hans mycket kloka inlägg på fejan häromdagen:
Stefan Borg skrev: ” I dessa valtider tänkte jag bara påminna er som jag har på min vänlista,att ni får tycka,tänka,rösta på vad ni vill utan att jag kommer att ta bort er från min vänlista!Den dagen då vi inte får tycka,tänka , rösta på vad vi själva vill,då kommer det att gå åt helvete. Tänk om alla hade varit stöpta i samma form så jäkla tråkigt det skulle va och vad fan skulle folk prata/skriva om då??”
Nu ska jag gå in och titta på fotboll, heja Sverige även om det bara är en träningsmatch!
© Kicki Karlén Kläckeberga 2014

Vardag igen

Hejsan alla,
nu har det lugnat ner sig på skelettfronten, och väl är det. Jag är åter tillbaka i vardagen och delar min tid mellan handarbete och att skriva. Det hänger ihop på något sätt, jag får många bra uppslag till att skriva när jag jobbar med mina händer. Jag passar också på att lyssna på ljudböcker under tiden, det är avkopplande.

Så det här är bara ett kort inlägg för att ni som följer bloggen ska veta att jag fortsätter som vanligt med mitt liv, och med mina och andras noveller. Samtidigt njuter jag av att kunna vara utomhus och tova så länge vädret är på min sida. Snart är det höst. Kanske det går att plocka svamp nu igen efter regnet, får kika ut i skogen en dag. Jag har också gått en kurs online i att göra piratskallar som jag tänkt ha som Halloween-dekorationer. Vi firar inte Halloween på samma sätt som i Amerika, men det är lite kul att göra saker i olika material.

Det var allt för idag, ha det gott därute!

Kicki Karlén Kläckeberga

Bild

My true story about me and the bones

Etiketter

, , , , , , , , ,

This is my story, my thoughts and some photographs at the end of the book. You can download Amazons free app for reading in your smartphone or computer, and the pictures will look great. Go and get it!

 

Jaha, mycket liv om lite handling.

Det verkar inte finnas något intresse för församlingen att låta undersöka benen, de kan ju bara få reda på kön, ålder och vid vilken tid de är i från. Det är ingen mening med det verkar kyrkoherden tycka … Märkligt det är ju det som så många vill veta! Tänk på alla utländska tidningar som bevakar det här, vilket besvikelse för dem.
Kicki Karlén Kläckeberga

http://t.sr.se/1zNGsja
Här är radioinlägget.

Att skriva om allt möjligt bara för att det är kul!

(Please scroll down for English.)

Ja, jag blev så glad i sommar när Kläckeberga Kyrka var en sevärdhetskyrka och öppen för allmänheten. Dels ville jag se mer av denna gamla, fantastiskt vackra kyrka som ligger nästan runt hörnet från där jag bor, dels ville jag, som ni kanske läst i ett tidigare inlägg, se hur källaren ser ut, då jag skriver på en novell som utspelar sig där till stor del.
När man som jag är hobbyförfattare är allt möjligt. Att inte vara knuten till något stort förlag utan skriva för att underhålla så har man en total frihet i det man skriver. Jag tycker det är härligt, världen ligger öppen och det är bara den egna fantasin som sätter gränser för vad man ska skriva.
I ett tidigare inlägg skrev jag:
”Mitt intresse för kyrkan började när jag skulle skriva novellen Brudprovet, som tilldrar sig i kyrkan. Jag åkte upp dit en kväll och fotograferade lite och vandrade runt på kyrkogården. Jag föreställde mig hur platsen såg ut på vikingatiden, med Kläckebergaviken som rann fram till kyrkan. Jag föreställde mig den gård som byggts där uppe på bosättningen från vikingatiden och hur kyrkan sett ut från början. 1611 brände danskarna ner den, men den har byggts upp igen, vilket ni förstår eftersom den fortfarande finns kvar …
Novellen är fortfarande under bearbetning. I min novell går brudparet med prästen ner i kyrkans krypta, eller källare ska det nog vara i det här fallet. Det som var häftigt var idag när jag fick gå ner i kyrkans källare och trappan ner såg ut precis som jag föreställt mig och skrivit i novellen. Jag har samlat på mig material, ganska överdrivet tycker kanske ni att göra så mycket research för en novell, men jag blir mer och mer intresserad av historiska händelser i min lilla by Kläckeberga.”
Det härliga med att skriva är att man gör allt möjligt. Jag kan hitta på vad jag vill, om jag bara ser till att inte skada någon annan människa. Det är inte lika lätt i verkliga livet. Man kan såra, eller såras, ställa till det utan att mena det och det är en del av den mänskliga naturen. Jag skriver gärna om relationer, för jag tycker det är en trevlig tanke att människor tycker om varandra, och att livet slutar lyckligt. Men så är det egentligen inte, livet slutar med döden. Vad som kommer sen får vi väl se när vi kommer dit. Men med tanke på den senaste tidens händelser så tror jag att vi måste ha en hälsosam respekt för de döda, för att kunna respektera den gåva som livet är. Det hänger ihop. Den här skeletthistorien har tagit proportioner jag inte kunnat drömma om. Jag hoppas att den slutar med ett värdigt avslut för alla, men att det kanske finns lite forskning och svar på vägen. Men i slutändan skulle jag gärna se ett minnesmärke, som på något sätt säger att vi respekterar livet och varandra även om vi inte alltid har samma åsikter om saker.
Jag önskar jag kunde få fram det i en novell, få fram den pietet vi alla borde ha, den respekt den föder och beskriva det i våra vardagliga handlingar. Jag vill skriva så mycket, men tiden står på intet sätt i proportion mot uppslagen.

Jag vill gärna önska alla som läser min blogg en trevlig måndag! Tänk på att det är de små gåvorna som gör skillnad, och om du ser någon som ser dyster ut, ge dem ditt leende och dina tankar!

Kicki Karlén Kläckeberga

Short in English

This summer I was so happy when our local church Kläckeberga Kyrka was open with guided tours. Of course I’ve visited the church now and then, for weddings or funerals. I live pretty close to the church, and I love to just stroll around the old cemetery or take a walk around the church with my camera ready.
In a previous post I talked about writing. I write short stories about everything that comes in to my mind. To be an unknown author and tell stories were the only intent is to amuse, and hopefully earn a dollar or two is totally free. I have no deadlines what so ever, and I can right when I feel like it, and about pretty much everything. The limits are only my own imagination.
I started to write a story about timetravelling, how there is a possibility to go back in time from the cellar of Kläckeberga Church. Back to Viking time. In Swedish the story is under the working name “Brudprovet” I don’t know the English word, but it’s all about a wedding where the vicar is very strange … And before the wedding he want to meet with the happy couple down in the cellar of the church. I will finish it, I’m working on it now and then.
When I was writing I wanted to se the church and the cellar, and when I did it looked very like I have described it in the story. I also wanted to view the old remains from the time when the church has a roof made of stone, but I did not expect to see the skeletons …
The great reward you get writing a story is that you can do almost everything possible. In real life it’s not that easy. You can hurt people, or get yourself hurt. It’s part of human nature and often happens without it was meant to.
I like to write about relations. I think it’s a lovely thought that we care about each other and that life has a happy ending. But that’s not the truth, life ends with death. What’s going to happen after that we can only guess.
Considering the last times episodes I’m confident that we each and every one, must keep a healthy respect for those who are dead; to feel respect for those who still are among us. Life and death is like two sides of the same coin, but life is the greatest gift of them all, and it’s important to respect other people’s lives, and the life of their loved ones.
This skeletonstory has gone wider than I ever could imagine. I hope it will end with a dignifying solution, and I do hope that we all can learn a bit from it. I also do hope that the church in a nearby future can put up some kind of memorial over these people, just to remind us that they’re people just like you and me when they lived. They had feelings, they loved and was loved.
I wish I could write a short story about respect and appreciation for each other and describe that in an everyday story. Take care of each other, and thank you for reading my blog! And don’t forget; if you meet someone without a smile, give them yours.

Kicki Karlén Kläckeberga

IMGP0083

Pietet del 2

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Please scroll down for short English version.

Nu är det mycket som diskuteras om skelettfynden. Jag har också fått kommentarer på min blogg från människor från andra länder, ska försöka svara på det också. Historien är att skeletten hittades när man byggde den nya entrén till kyrkan och grävde för att göra en handikappramp. En representant från länsmuseet kom ut och dokumenterade fynden, men ansåg att de inte har något vetenskapligt värde, de kommer troligen från ett så kallat benröse. Benröse är när man hittar ben på en kyrkogård och återbegraver dem, det kan vara gravrätter som har upphört, gamla gravar och naturligtvis finns det många skelett på varje äldre kyrkogård.
Det kan vara så, men det vet man inte så länge man inte undersöker och daterar fynden, och det som kan göra att den teorin ifrågasätts är att det gäller så många lämningar på samma ställe, man kan helt enkelt inte veta.
I Anders Blanks utmärkta artikel i tidningen Barometern, som jag länkat till i mitt förra inlägg, uttalar sig historiken och författaren Bo Alvemo om fynden. Han tycker det är synd att de inte blir undersökta, det finns saker som styrker en annan teori; nämligen att det kan vara lämningar från Dackekriget då Nils Dacke och hans män ett tag höll till i Kläckeberga nära kyrkan innan de gick in mot Kalmar Slott och krigade med Gustav Wasa. Det kan också vara tyska legoknektar, från samma krig som Bo Alvemo i sin bok Nils Dacke – Rebellen benämner som Sveriges sista inbördeskrig. Det ska finnas uppgifter som tyder på att det då vid två olika tillfällen hölls massbegravningar vid Kläckeberga kyrka.
Vilken av teorierna som stämmer är oklart. Bo Alvemo föreslår att när skeletten väl ska återbegravas så skall det resas ett minnesmärke, kanske en sten med inskription på kyrkogårdsmuren. Jag tycker att det skulle vara ett trevligt och värdigt avslut på hela denna makabra historia, men återigen kommer en fråga: Vad ska man skriva på minnesstenen? Då är vi tillbaka till ursprungsfrågan om vem alla dessa människor är.
Att skeletten förvarades i Ikeakassar fick en naturlig förklaring av vikarierande kyrkoherden i Smålandsnytts inslag. De hade först förvarats i täta plastkassar men då risken att de skulle mögla och förstöras diskuterades bestämde församlingen att köpa Ikeakassar att förvara dem i.
Församlingen har hela tiden försökt att göra det rätta, normalt när ben hittas på en kyrkogård så återbegravs de omgående, men eftersom det var så många ben och skallar ville församlingen försäkra sig om att inget arkeologiskt intressant material försvann. De har mer eller mindre väntat och hoppats att få direktiv om vad de ska göra med skeletten, och var de ska begravas. Sedan har ärendet vandrat runt och glömts bort. Jag tyckte det var sorgligt att inte skeletten får komma till ro, före eller efter en vetenskaplig undersökning, och just det att ingen har brytt sig om frågan är det som jag finner mest makabert i hela historien. Hade skeletten legat i lådor, eller något annat så hade historien varit lika makaber. Det här är ett stort antal människor vi pratar om. Människor som någon har älskat, en far, en bror, en syster eller en käraste. Vi måste visa respekt för dem.
Att forska om deras ursprung för att sedan kunna ge dem en passande viloplats och en smakfull minnessten där man kan gå och tända ett ljus är den största respekt jag kan tänka mig.
Det är viktigt att sända ut signaler till kommande generationer om att vi bryr oss om varandra, och respekterar varje människoliv, att alla har ett värde även om de inte har en egen grav.
På de flesta kyrkogårdar finns det en minneslund, Kläckebergas är mycket vacker och rogivande. Där kan man gå för att minnas de som begravts vid minneslunden och tända ett ljus. Kanske också ägna en tanke åt själarna till dem som någon gång begravts på kyrkogården men som inte längre har kvar sin grav. Nu när dessa skelett stötts och blötts i medierna så borde de få en minnessten, bara för att visa världen att vi respekterar de människoliv som av en eller annan anledning slutat på Kläckeberga kyrkogård.
Eftersom Kläckeberga kyrka dessutom är en sevärdhetskyrka med mycket intressant historia runt knutarna och inne i kyrkan så skulle det vara en vacker gest att visa upp för turister under kommande år. Ett vackert slut på en makaber historia.
Kicki Karlén Kläckeberga

Herman Hans altartavla, en av Sveriges mest förnäma.

Herman Hans altartavla, en av Sveriges mest förnäma.

Short in English.
The story is as follows. The church decided to do some construction work outside the church’s main entrance. They needed to make the church available for disabled persons. The parish then found all these 80 skeletons and called the authorities for help and advice. The matter took long time and at first the parish kept the skulls and bones in plastic bags in the cellar. But they were afraid that this could damage the bones and decided to keep them in open bags from Ikea until the authorities have decided what to do with them. The local museum was first at the scene and documented the remains but then they lost their interest and came up with at theory that the bones were just bones that you normally find on a cemetery. Old graves maybe that they had put in one place. But no one can really tell though the bones never got exanimated by scientists.
The second theory is that the bones ones belonged to German mercenaries. Or, they could belong to the men who fought with Nils Dacke 1543. A local historian and author Bo Alvemo claims that there been mass burials at Kläckeberga church two times in this period. He also says that it would be a shame if no one examine the bones and try to date them.
The parish wants to bury them in the cemetery, and I think that’s a great idea. But it would be of human and of course science interest to first examine them. Bo Alvemo suggests a mark, to remember them, maybe a memorial stone with inscription by the cemetery’s wall. I think that sounds great, but then the question is, what shall we write on the stone? Who were these people? How old are they?
The whole story is about the skeletons of unknown people, and what to do. It seem to me that the only decent thing to do is to examine them and then put them back to rest. With a nice stone were you can go and light a candle and if you like, pray for their souls. They were also humans sometime, loved by a mother or a wife, we need to show them that respect. All human lives must mean something, and it’s important that we sent that message to further generations, we care, a human life is valuable and deserves respect.
It’s not the skeletons that are macabre; it’s the story of them, and authorities whom not take its responsibility seriously for these bones. I like the idea of a memorial stone where I can put down a nice flower or light a candle, just to show that I respect human lives.
Kicki Karlén Kläckeberga

Herman Hans altartavla, en av Sveriges mest förnäma.

Herman Hans altarpiece, a very rare piece in Sweden.

Pietet

Etiketter

, , , , , ,

Med anledning av den här historien om skeletten i kyrkan har jag några tankar om pietet, och respekt för människoliv och för döden.
Idag är det inte samma stämning som för kanske femtio år sedan. Kyrkorna står ofta ganska tomma, och fyller inte längre samma funktion som förr då prästen var byns mest respekterade man och alla gick i mässan. Det finns fortfarande många som tror, och jag är övertygad om att det är viktigt för att behålla en hälsosam respekt för varje människas liv och död.
Jag blev glad när jag läste i tidningen Barometern att Bo Alvemo uttalat sig om skeletten, och även har en del teorier om dem. Han är en mycket kunnig historiker med speciellt intresse av Nils Dacke och om den tiden, och vad som då hände här i lilla Kläckeberga. Jag rekommenderar er att försöka få tag i hans bok Nils Dacke – Rebellen. Den finns här: http://www.adlibris.com/se/bok/nils-dacke-rebellen-9789197138154

Bo Alvemo föreslår så klokt att om skeletten skall återbegravas så borde man göra ett litet minnesmärke över dem. Det kan vara tyska legosoldater, eller Nils Dackes män som begravts i massgravar. Läs hela den utmärkta artikeln här: http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/klart-man-maste-ta-reda-pa-vad-som-har-hant(4389216).gm

Jag tycker att församlingen i Kläckeberga – Förlösa borde göra något gott av denna uppmärksamhet som riktats mot Kläckeberga kyrka. Varför inte ha en mässa, där man ber för de själar som är anonymt begravda, själarna till de vars gravar och gravrätter har upphört i samband med ett föredrag om kyrkan? Kanske bjuda in Bo Alvemo att tala och berätta det han vet om Kläckeberga Kyrka? Sedan ta upp kollekt och låta det gå till ett välgörande ändamål, antingen för att bevara kyrkan och satsa pengarna på det, eller för att upprätta en minnessten över alla de anonyma som vilar i kyrkan, eller varför inte för att hjälpa en utsatt grupp i samhället?
På så sätt skulle vi få folk till kyrkan, chansen att vidga vårt vetande och inte minst kanske en liten donation till ett behjärtansvärt ändamål.

Kicki Karlén, Kläckeberga

IMGP0064

Skeletten kanske får vila snart

Idag blev jag kontaktad av bägge våra lokala tidningar angående ett mejl jag skickat till ordförande i kommunfullmäktige Johan Persson. Mejlet handlade om skeletten i Kläckeberga Kyrka som ingen vill ta ansvar för. En del vill att det ska forskas om hur gamla de är, andra vill begrava dem någonstans, en del vill begrava dem och märka ut platsen så att andra som i framtiden vill forska kan gräva upp dem igen … Församlingen har inte kunnat göra så mycket, det är svårt att handskas med arkeologiskt material på ett vettigt sätt utan resurser för det. Länsmuseet lovade först att ta hand om det, men ändrade sig sedan och är inte intresserade.
Sedan 2009 har skeletten efter cirka 80 människor av okänd ålder och ursprung förvarats i källaren i Kläckeberga kyrka.
Jag undrar om Ikea skulle känna sig stolta över det här fyndiga sättet att lösa problemet med dyra begravningar, och lägga skelett till listan över vad man kan förvara i en Ikeakasse, förutom tvätt, hö, halm, ryktsaker, använda som resväska, vinterförvaring och nu som en vila medan alla slåss om vem som har minst ansvar för situationen.
Hur skulle du känna det om det kanske är din farfars farmor som förvaras så här? Eller värdefulla antropologiska fynd från vikingatiden? Antagligen kommer vi aldrig att få veta, för ingen vill ta tag i ansvaret och ge oss svaren.

Översiktbenenreddat copy