Taggar

, , , , , , , , , , , , ,

Please scroll down for short English version.

Nu är det mycket som diskuteras om skelettfynden. Jag har också fått kommentarer på min blogg från människor från andra länder, ska försöka svara på det också. Historien är att skeletten hittades när man byggde den nya entrén till kyrkan och grävde för att göra en handikappramp. En representant från länsmuseet kom ut och dokumenterade fynden, men ansåg att de inte har något vetenskapligt värde, de kommer troligen från ett så kallat benröse. Benröse är när man hittar ben på en kyrkogård och återbegraver dem, det kan vara gravrätter som har upphört, gamla gravar och naturligtvis finns det många skelett på varje äldre kyrkogård.
Det kan vara så, men det vet man inte så länge man inte undersöker och daterar fynden, och det som kan göra att den teorin ifrågasätts är att det gäller så många lämningar på samma ställe, man kan helt enkelt inte veta.
I Anders Blanks utmärkta artikel i tidningen Barometern, som jag länkat till i mitt förra inlägg, uttalar sig historiken och författaren Bo Alvemo om fynden. Han tycker det är synd att de inte blir undersökta, det finns saker som styrker en annan teori; nämligen att det kan vara lämningar från Dackekriget då Nils Dacke och hans män ett tag höll till i Kläckeberga nära kyrkan innan de gick in mot Kalmar Slott och krigade med Gustav Wasa. Det kan också vara tyska legoknektar, från samma krig som Bo Alvemo i sin bok Nils Dacke – Rebellen benämner som Sveriges sista inbördeskrig. Det ska finnas uppgifter som tyder på att det då vid två olika tillfällen hölls massbegravningar vid Kläckeberga kyrka.
Vilken av teorierna som stämmer är oklart. Bo Alvemo föreslår att när skeletten väl ska återbegravas så skall det resas ett minnesmärke, kanske en sten med inskription på kyrkogårdsmuren. Jag tycker att det skulle vara ett trevligt och värdigt avslut på hela denna makabra historia, men återigen kommer en fråga: Vad ska man skriva på minnesstenen? Då är vi tillbaka till ursprungsfrågan om vem alla dessa människor är.
Att skeletten förvarades i Ikeakassar fick en naturlig förklaring av vikarierande kyrkoherden i Smålandsnytts inslag. De hade först förvarats i täta plastkassar men då risken att de skulle mögla och förstöras diskuterades bestämde församlingen att köpa Ikeakassar att förvara dem i.
Församlingen har hela tiden försökt att göra det rätta, normalt när ben hittas på en kyrkogård så återbegravs de omgående, men eftersom det var så många ben och skallar ville församlingen försäkra sig om att inget arkeologiskt intressant material försvann. De har mer eller mindre väntat och hoppats att få direktiv om vad de ska göra med skeletten, och var de ska begravas. Sedan har ärendet vandrat runt och glömts bort. Jag tyckte det var sorgligt att inte skeletten får komma till ro, före eller efter en vetenskaplig undersökning, och just det att ingen har brytt sig om frågan är det som jag finner mest makabert i hela historien. Hade skeletten legat i lådor, eller något annat så hade historien varit lika makaber. Det här är ett stort antal människor vi pratar om. Människor som någon har älskat, en far, en bror, en syster eller en käraste. Vi måste visa respekt för dem.
Att forska om deras ursprung för att sedan kunna ge dem en passande viloplats och en smakfull minnessten där man kan gå och tända ett ljus är den största respekt jag kan tänka mig.
Det är viktigt att sända ut signaler till kommande generationer om att vi bryr oss om varandra, och respekterar varje människoliv, att alla har ett värde även om de inte har en egen grav.
På de flesta kyrkogårdar finns det en minneslund, Kläckebergas är mycket vacker och rogivande. Där kan man gå för att minnas de som begravts vid minneslunden och tända ett ljus. Kanske också ägna en tanke åt själarna till dem som någon gång begravts på kyrkogården men som inte längre har kvar sin grav. Nu när dessa skelett stötts och blötts i medierna så borde de få en minnessten, bara för att visa världen att vi respekterar de människoliv som av en eller annan anledning slutat på Kläckeberga kyrkogård.
Eftersom Kläckeberga kyrka dessutom är en sevärdhetskyrka med mycket intressant historia runt knutarna och inne i kyrkan så skulle det vara en vacker gest att visa upp för turister under kommande år. Ett vackert slut på en makaber historia.
Kicki Karlén Kläckeberga

Herman Hans altartavla, en av Sveriges mest förnäma.

Herman Hans altartavla, en av Sveriges mest förnäma.

Short in English.
The story is as follows. The church decided to do some construction work outside the church’s main entrance. They needed to make the church available for disabled persons. The parish then found all these 80 skeletons and called the authorities for help and advice. The matter took long time and at first the parish kept the skulls and bones in plastic bags in the cellar. But they were afraid that this could damage the bones and decided to keep them in open bags from Ikea until the authorities have decided what to do with them. The local museum was first at the scene and documented the remains but then they lost their interest and came up with at theory that the bones were just bones that you normally find on a cemetery. Old graves maybe that they had put in one place. But no one can really tell though the bones never got exanimated by scientists.
The second theory is that the bones ones belonged to German mercenaries. Or, they could belong to the men who fought with Nils Dacke 1543. A local historian and author Bo Alvemo claims that there been mass burials at Kläckeberga church two times in this period. He also says that it would be a shame if no one examine the bones and try to date them.
The parish wants to bury them in the cemetery, and I think that’s a great idea. But it would be of human and of course science interest to first examine them. Bo Alvemo suggests a mark, to remember them, maybe a memorial stone with inscription by the cemetery’s wall. I think that sounds great, but then the question is, what shall we write on the stone? Who were these people? How old are they?
The whole story is about the skeletons of unknown people, and what to do. It seem to me that the only decent thing to do is to examine them and then put them back to rest. With a nice stone were you can go and light a candle and if you like, pray for their souls. They were also humans sometime, loved by a mother or a wife, we need to show them that respect. All human lives must mean something, and it’s important that we sent that message to further generations, we care, a human life is valuable and deserves respect.
It’s not the skeletons that are macabre; it’s the story of them, and authorities whom not take its responsibility seriously for these bones. I like the idea of a memorial stone where I can put down a nice flower or light a candle, just to show that I respect human lives.
Kicki Karlén Kläckeberga

Herman Hans altartavla, en av Sveriges mest förnäma.

Herman Hans altarpiece, a very rare piece in Sweden.