Taggar

, , , , , ,

Ronnie G Lundin, aktuell med böckerna om Hamarsman gästar min blogg. Det är trevligt att läsa hans syn på skrivande och berättelsen om resan mellan idé till flera färdiga och utgivna böcker. Välkommen Ronnie ordet är ditt:

 

Jag håller en bok i min hand. Den doftar av papperet och jag känner tyngden av den. Som titel står det Hamarsmans dotter och som författare jag själv.

Jag minns ännu den lycka jag kände när jag för första gången höll Ivar Hamarsman i mina händer. Nu med den tredje romanen känns det, om inte lika mycket, men ändå speciellt att hålla den i handen.

Att jag började skriva var lite av en slump. Jag har alltid läst mycket böcker. I skolan lånade jag så många jag kunde, och att skriva var lika kul. Jag började med att skriva debattartiklar i lokaltidningen, men i bakhuvudet malde en bok. Frågan var bara om vad.

När jag blev arbetslös sa en före detta kollega, som jag även pluggat med på Högskolan, att: ”Du som skriver så bra, skriv en bok nu när du har tid”.

Och så blev det. Jag hade i stort sett historien klar och skrev boken på rekordtid, en månad bara. Och när BokSM på Kapitel 1 dök upp, ställde jag upp med den. Oj så många kommentarer jag fick, förslag på ändringar och beröm. Jag tror jag kom som nr 49 av drygt 400 deltagare, trots att jag kom med ganska sent. Men med en bättre bok efter alla förslag, skickade jag in den till ett antal stora förlag.

Inget av dem nappade, om de ens svarade. Men så går det så ofta som det gör, slumpen dök upp. På en strandfest på Fårö träffade jag en bekant till värden som var igång med att starta ett förlag. Han fick läsa manuset och nappade direkt.

Det var nervöst att se om boken ”Ivar Hamarsman” sålde. Men det gjorde den. Det var ännu nervösare att vänta på kommentarerna. Skulle de tycka om den? När de första läsarna hörde av sig kunde jag andas ut, de gillade boken. Flera hade tyckt att den var så spännande att de läst den från pärm till pärm.

Av bara farten skrev jag en bok till ”Och Fårös jord blev till sten”, om när stenbrotten och arbetarrörelsen kom till Fårö. Även den mottogs positivt. Men många vill veta hur det gick för Ivar Hamarsmans barn och ”krävde” en fortsättning. Tyvärr la förlaget ner. Ägaren blev själv arbetslös och kunde inte driva det vidare.

Det jobb jag hade fått under tiden tog slut samtidigt. Tillbaka på ruta ett igen alltså.  Krångel med a–kassersättning som inte löste sig förrän två år senare då jag äntligen fick full a–kassa, dessutom retroaktivt. Samtidigt fick jag ett kontrakt med Mörkersdottir förlag som nappade på ”Hamarsmans dotter”. Inte nog med det, jag hade också skrivit en socialrealistisk roman ”Blinka lilla stjärna” om ett fosterbarn som far illa i ett fosterhem. Den bygger på verkliga händelser där jag fått del av domstolsprotokoll och sociala myndigeters beslut.

Den boken ”föddes” när kvinnan som blivit utsatt, hade läst Ivar Hamarsman. Hon tyckte så mycket om både innehållet och mitt språk att hon bad mig skriva boken om hennes liv. Ett mycket tungt och svårt jobb, att så mycket gå in i en annan människas liv kostar på. Men Sivart förlag nappade och den boken kommer ut till hösten.

Efter några tunga år kom alltså ketchupeffekten. Mitt skrivande och den uppmärksamhet de fått i lokal media, har även gjort att jag fått mindre uppdrag som föreläsningar om skrivande och en skrivarkurs som jag höll i våras plus att jag fick i uppdrag att korrläsa ett manus.

Men just nu är det Hamarsmans dotter som gäller. Jag säljer och gör så mycket reklam för den som möjligt. Och jag vet att den är mycket bättre än debutromanen, som i sig var så omtyckt av läsarna. Gotländsk medeltidshistoria verkar gå hem bra. Och som författare utvecklas man helar tiden.

Nu är fortsättningen, ”Hamarsmans ättlingar” klar och den sista delen i serien, ”Hamarsmans skatt” är just påbörjad. Den handlar om skattplundrare i modern tid som vill åt Hamarsmans nergrävda silverskatt. Planer finns också på en bok om när Dagö i Estland befolkades på 1200–talet. Delvis från Gotland. Vem vet om inte Ivar Hamarsmans förfäder kom därifrån?

Tack Kicki för att jag fick gästa din blogg. Om jag ska ge ett råd till er som har bra manus och vill bli utgivna, satsa på de mindre förlagen. Där kan det vara lättare att komma in, även om de inte har muskler till reklam och lansering över hela landet. E–böcker är också framtiden och där lär det vara ännu lättare att bli utgiven. Balder Books ligger rätt i tiden, även om gamla författare som jag föredrar papper.

Lycka till.

Titta gärna in på min blogg www.ivarhamarsman.se  Om du har tur träffar du på den 600 år gamle bysen Hamarsman själv där.

 

Ronnie G Lundin