Taggar

, , , , , , ,

Med anledning av release för Love Avantgarde på amazon.com så bjöd jag in Håkan Lindgren att berätta lite om sig själv och sitt skrivande. Här är hans inlägg:

Jag älskar deckare. Inte alla, åtminstone inte nu längre, men ingenting slår en riktigt bra deckarhistoria med en klurig intrig och ett intelligent språk. Förr läste jag allt och tyckte att nästan alla ”spänningsromaner” var bra. Nu har jag blivit betydligt mer kräsen och har mycket svårare att hitta en bok som verkligen fångar mig. Kanske har man blivit lite blasé, så många av dem liknar trots allt varandra. Min bror, som i och för sig inte är en deckarfantast, sa att han tyckte att det var så otroligt tråkigt att läsa om dessa ständiga morgonmöten hos polisen, och han har nog rätt. Det lustiga var att jag just då som bäst höll på att skriva en polishistoria med flera morgonmöten. Ett utmärkt tillfälle att tänka om, med andra ord.

Jag älskar deckare. Åtminstone att läsa dem. Min första roman, som jag fortfarande filar på, började som en relationsroman. Min bäste vän och då förste korrekturläsare sa att det nog var intressant för någon kände mig väl, men om den skulle nå en större publik, så borde jag tänka på att lägga in en parallell historia. Att då hitta ett deckarspår kändes självklart. Jag la in vartannat kapitel om ett dubbelmord och tyckte själv att det blev riktigt bra. När hela boken var klar skickade jag in den till en professionell lektör som återkom och sa att relationsbiten kändes mer spännande att polisdelen. Under skrivandets gång hade också dessa relationer utvecklats ganska rejält, så det var intressant att höra. Tillbaka till skrivbordet för att dra ned deckarbiten till ett minimum, den blev bara kvar som en svans i slutet. Två skrivarvänner läste den nya versionen och kom till samma slutledning: för mycket polishistoria i slutet, det var som att boken började i en genre och slutade i en helt annan. Nu håller jag alltså på med den tredje, och förhoppningsvis den slutgiltiga, versionen som jag hoppas skicka till förlag innan, eller efter, sommarsemestern. Vi kan väl säga att det blir en relationsthriller av det hela till slut. Av det kan jag (kanske) dra slutsatsen att trots att jag älskar att läsa polisromaner, så gör det inte automatiskt att jag är bra på att skriva dem …

Varför skriver jag? frågade Kicki. Egentligen är det en självklarhet, att skriva, att uttrycka sig, att vara kreativ, att skapa en värld där jag själv bestämmer vad som ska hända. Det är konstigt att jag inte insåg det tidigare. Jag har bara skrivit skönlitteratur i två – tre år och man kan undra hur jag fyllde lediga stunder innan dess. Samtidigt klagar jag nu hela tiden på att jag inte hittar den tid jag vill ha och behöver för att skriva, så kanske hade jag inte så mycket tid över tidigare heller? Tur i alla fall nu att man är morgonpigg och att man får chans att resa lite i jobbet så att det blir en ensamkväll på ett hotellrum emellanåt.

Jag har alltid haft någonting kreativt på gång, även tidigare. När jag var mycket yngre tecknade jag så fort jag kom åt, helst porträtt. När jag flyttade hemifrån för att plugga, så blev också det sociala umgänget ännu viktigare. Det blev inte så mycket tid över för tecknandet. Sedan fick jag för mig att köpa en kamera, och så blev det den stora passionen, tillsammans med mörkrummet som fanns i anslutning till studentlägenheten. Jag undrar just om det var digitalkamerans fel att jag slutade att fota? I alla fall blev det inget mer mörkrum. Så följde några år där jag inte kan komma ihåg vad som ersatte alla bilder. Jag flyttade utomlands, och det tog förstås all kraft och tid under några år. När en kompis bad mig skriva texter till hennes kommande CD var jag tillbaka i skapandet igen. Ytterligare ett par år senare bestämde jag mig att försöka mig på min första roman. Då kände jag att jag var hemma. Nu kan jag verkligen känna att det är resan, och inte nödvändigtvis målet, som driver mig. Men, givetvis hägrar utgivningen i horisonten. Idag har jag gett ut flera noveller (http://hoi.se/forfattare/hakan-lindgren/). Nu gäller det bara att nå ända fram med romanen också …

Stort tack Kicki för att jag fick komma och blogga hos Balder Books. Det är jätteroligt med ett nytt förlag som dessutom har en ny vinkling jämfört med så många andra. Att få hjälp med att komma utanför Sveriges gränser ger potentiellt enorma möjligheter att synas. Det ska bli fantastiskt spännande att se hur min novell ”Love Avantgarde” kan spridas till alla svenskar utanför Svea rike. Vem vet, kanske bli det aktuellt att följa upp med en översättning på engelska, och då är kanalen redan öppen😉